20 oktober 2012
Populär
litteratur
Det är klart att man vill hänga med i vad som händer i den
litterära världen, särskilt när man som jag har litteratur och läsning som ett
stort intresse. Jag är också intresserad av vad folk läser och det tycks vara
ganska många som läser deckare och vampyrberättelser och 50 nyanser av honom,
förstås.
Det är just sådan litteratur som jag avfärdar helt kallt
utan att veta vad den egentligen handlar om. Jag läser inte deckare, jag har
inte läst Twilightböckerna, jag läser inte chicklit eller mum porn.
Men nu har ett litet tvivel börjat gnaga. Vuxna mänskor verkar
vara roade av vampyrer och dejting, för att inte tala om våld och action. När
proffskritiker skriver allvarliga recensioner om den nya boken av Camilla
Läckberg och när recensenter fördjupar sig i bondagesex som Mr Grey och den
oskuldsfulla Anastasia ägnar sig åt (ja, så mycket vet jag), tänker jag att jag
gått miste om något. Borde jag läsa Liza Marklund och de andra deckardrottningarna?
Borde jag ge E L James en chans?
När miljontals kvinnor
har läst 50 Shades of Grey måste det finnas ett sug i boken. För att förklara
genrens popularitet säger man att det finns en beställning på mummy porn. Så är det väl, även om inte jag har beställt
den. Få kritiker vågar säga rent ut att 50 Shades är dålig litteratur, för man
vill inte verka pryd och omodern. Författaren, en ganska flamsig typ, bedyrar
att hon inte hade en aning om att hennes bok skulle bli en sådan succé som den
blivit. Det hade hon visst det. Sex säljer alltid. Men tar vi inte ett steg,
många steg, bakåt i vår strävan efter jämlikhet mellan könen när den mest lästa
boken just nu handlar om en man som förför en oerfaren kvinna och har henne
som sexslav? Kvinnan lär njuta av att
bli tvingad. Innerst inne fantiserar vi kvinnor om att bli tagna med storm och
låta mannen göra vad han vill med oss, påstår en del recensenter som söker en
orsak till bokens framgång. Åtminstone
vill vi läsa om sadistiskt sex.
”Du måste läsa Stieg Larssons Millenniumtrilogi, den är så
bra”, har många uppmanat mig. Jag har sett filmen Män som hatar kvinnor. Den
filmen är alldeles för våldsam för mig. Våldet i Larssons böcker försvaras av
hans läsare med att författaren kritiserar samhällsordningen och vår tid. Stieg
Larsson må vara hur samhällskritisk som helst, men om böckerna innehåller lika
råa våldsscener som filmen misstror jag det ärliga syftet. Jag tvivlar inte på
att romanerna är välskrivna; S L var en driven författare, men han visste
naturligtvis att våld och sex, särskilt i kombination, säljer. Vad är förresten
Lisbet Salander för en hjältinna? Tuff, hårdsminkad, tatuerad och piercad till
bristningsgränsen och expert på datorer motsvarar hon kanske dagens ideal och
hon har förstås blivit den hon är pga alla grymheter hon upplevt. Trovärdig? Nja.
Man måste förstås gå djupare än så i sin analys, men hur många läsare gör det?
Var och en bestämmer vilka böcker som är värda att läsa. Jag
väljer bort populärlitteraturen och vill slå ett slag för den djuplodande och
tankeväckande kvalitetslitteraturen. Vad som är bra litteratur enligt min
mening, ska jag återkomma till en annan gång.