Enivrez-vous!
Man måste alltid vara berusad, sa den dekadente poeten Charles Baudelaire i
adertonhundratalets Paris, där han prövade olika droger och skrev sina
banbrytande, makabra och vackra dikter. Han led av spleen, en sorts mal du
siècle, som författare och intellektuella led av och kanske fortfarande lider
av. Mjältsjuka, som tillståndet heter på svenska, tristess och melankoli spred
sig och här i Norden talade man om sekelskiftespessimism.
Är det spleen
som har drabbat mänskor som till varje pris vill berusa sig? Det finns massor
av droger som man kan ta i berusande syfte, droger som man kan använda sig av
när livet känns meningslöst och ledan griper tag i en. Man kan ta sig ett
haschrus, man kan snorta kokain, man kan ta amfetamin, ecstasy eller inhalera den
nya partydrogen lustgas. Vanligast är förstås att dricka sig full. Vin och
sprit finns överallt och intas i alla sammanhang. Champagne på festen, en snaps
till sillen, ett, två, tre . . . glas vin till maten, ett par öl på fotbollsmatchen,
några Koskenkorvasupar i parken. Man skålar, smuttar, man super för att bli
full eller i alla fall lite ”tipsy”, som
engelsmännen kallar den behagliga graden av berusning man uppnår av en drink
eller två.
För somliga
stannar det där, somliga kan ägna sig åt den måttfulla njutningen, andra
hemfaller åt ett mindre måttfullt drickande och kommer inte ur beroendet, för
alkohol är beroendeframkallande, som bekant.
Det finns en
lockelse i det dekadenta livet, en dekadensens charm, som unga mänskor dras till.
Man känner sig lite erfaren och tuff, till och med lite lagom utlevad när man
har baksmälla efter en bättre fest. Man har kanske släpat hem någon man på
nyktert huvud inte ens skulle ha sett åt. Förutom dagen-efter-känslan har man
en moralisk krapula som kan vara nog så ångestfylld, men ändå ha ett sting av
tjusning i sig. Går drickandet över styr med allt vad det kan leda till, är det
allt annat än tjusigt.
Naturligtvis
är det inte bara den tråkiga vardagen, ångesten och ledan man vill fly när man
dricker. Det handlar om att ha roligt, att bli uppsluppen och pratsam. Att lite
tappa kontrollen. Alkohol är ett slags
konverseringsmedel, som någon fiffikus har sagt. Det är roligt att festa, festa
som har blivit en eufemism för att dricka och ha roligt. Smaka, sa vi lite mera
prosaiskt, vi som var unga på sjuttiotalet. Det handlar också om grupptryck.
Dricker man inte på en fest är det lätt hänt att man känner sig utanför,
åtminstone när man är ung och sårbar. Om det mest handlar om att förlusta sig
och ha skoj, kan man fråga sig om det inte går att ha roligt utan dricka eller
droga. I så fall är det beklagligt.
Berusa er!
Gör det med musik, med konst, med motion, med dans, med naturens skönhet, med
sol, med ett dopp i iskallt vatten efter bastun. Gör det med poesi, som
Baudelaire, trots sin dragning till opium och hasch, kom till att var den
oslagbara drogen.
