Nu ska jag
berätta vad som hände mig i min senaste kontakt med Itella. I god tid beställde
jag två klädesplagg till mig och min dotter från en exklusiv affär i Stockholm.
Jag betalade en ansenlig summa med visakort för plaggen och man lovade skicka
paketet med kläderna redan samma dag. Dagen före julafton kom – inget paket.
Jag gick till posten och frågade om paketet hade kommit, men man kunde inte
hjälpa mig. Efter ett livligt mejlande och telefonerande med en trevlig och
tillmötesgående dam i Stockholmsbutiken fick jag slutligen ett meddelande av
henne om att paketet hade sänts tillbaka till affären med en anmärkning om att
adressaten inte hade kommit och hämtat sitt paket. Jag hade inte fått någon
avi! Affären skickade paketet på nytt och en vecka senare fick jag mitt paket
med de efterlängtade julklapparna, över en månad för sent – två vackra,
välgjorda Oleanakoftor. Jag medger att jag har en fäbless för vackra kläder av
hög kvalitet.
På posten sa
man att paketet troligtvis hade legat på postkontoret här i Jakobstad en tid
innan det returnerades till avsändaren. Var det för mycket begärt att
postfunktionären skulle ha kollat i hyllorna om mitt paket fanns där? Är det
för mycket begärt att man innan man återsänder ett paket med en tydligt skriven
adress skulle kontakta adressaten? Ja, det är det uppenbarligen.
Om man hade
bemödat sig om att hjälpa mig och ringt mig; det går lätt att ta reda på ett
telefonnummer, skulle det ha besparat mig och damen i Oleanabutiken mycken
stress och oro samt dubbel fraktavgift.
Mitt missöde
är ett exempel på en trend som är rådande och omöjlig att stoppa. Jag skulle
kalla det brist på smidighet och god vilja. Det finns inte rum för personlig
betjäning längre. Den lilla mänskan faller igenom och reduceras till ett
nummer. Det är en följd av digitaliseringen, som i många fall är en
välsignelse. Jag tycker t. ex. att det är behändigt att sköta mina bankärenden
via nätet. Men det verkar som om datasystemen skulle vara väldigt sårbara. Jag
antar att om man på posten hade hittat mitt paket och helt sonika gett det till
mig, skulle det ha stört systemet och sett ut som om paketet aldrig hade
avhämtats då det inte fanns någon avi att avläsa.
En annan sak
är att ett statligt verk, vilket posten blev för några år sedan och bytte namn
till Itella, måste gå med vinst. Då avskedar man folk och tar mera betalt för
sin service. Itella, förresten, vad är det för ett obegripligt namn? Jag har försökt härleda ordets ursprung och
kommit till att det möjligtvis är kopplat till ’itinerary’, som betyder rutt, färd, resplan. Det skulle
alltså ha att göra med logistik.
Min dotter
har rest iväg. Hon hann inte få sin julklapp. Jag vet inte om jag vågar skicka
den fina tröjan till henne. Vågar jag lita på Itella efter allt detta strul?
Man ska inte
tjata om att allt var bättre förr, för det var det inte. Men när det gäller
posten, var det faktiskt bättre förr.
