När man
kritiserar och ifrågasätter normer och traditioner händer det att man anses
vara obekväm och kverulantisk. En norm och tradition som jag kritiserar å det
skarpaste är den att dricka vin och sprit i tid och otid.
Att dricka
är regel, att inte dricka är undantag. Det vill jag ändra på fastän jag vet att
det är omöjligt. Alkoholvanorna är så djupt rotade att ett ifrågasättande av
dem är tabu. Ändå är det just det jag gör, ifrågasätter. Jag går så långt att
jag uppmanar alla som dricker alkoholhaltiga drycker att kritiskt granska sitt
drickande, särskilt nu till jul då festerna avlöser varandra och många
festprissar tar sig ett glas för mycket.
Det finns få
traditioner som omges av så mycken förljugenhet som dricktraditionen. På
sjuttiotalet förde Systembolaget i Sverige en kampanj som uppmanade kunderna
att hålla en paus i alkoholförtäringen. ”Unna dig en vit vecka!”, stod det på
en skylt bland vinflaskorna i Systemets butiksfönster. En sådan kampanj kunde
vinbutiken initiera, viss om att kunderna skulle komma och köpa sitt vin igen
efter den eventuella vita veckan och att bolaget aldrig skulle förlora sitt
monopol. Hyckleri kallar jag ett sådant förfarande.
Jag vågar
vara kaxig i min kritik mot alkoholbruk, för jag lever som jag lär och jag vet
att jag har rätt. Jag är nykterist. Eller straight edge, som en del alkohol-
och drogvägrande punkare säger att de är. Det låter lite mindre tråkigt än
nykterist. Ungdomar som vågar stå emot trycket att dricka är beundransvärda. Vi
vet alla hur hårt trycket är och hur vi växer in i alkoholkulturen och anammar
den som en självklarhet. Jag är vuxen, knappast punkare, men straight edge, och
för mig är det inget problem, men för andra.
I många
situationer blir normdrickandet mycket tydligt. Här är några: En festlig kväll
på ett språkseminarium inleds med bubbelvin. Vi är två som inte dricker.
Servitören blir uppställd och kommer efter en god stund med två glas ljummet
kranvatten åt alkoholvägrarna. På en fest står jag med tomt glas när det skålas
för festföremålet. Det finns inget alkoholfritt alternativ och det känns
onekligen lite fånigt att skåla utan drickbart i glaset. På en annan rolig fest
sitter jag bredvid en person som hinkar in och blir allt lulligare. Frågan
kommer som ett brev på posten: ” Du dricker inte, varför det?” Suck. När jag
föreslår en fest utan alkohol för gänget jag umgås med är motståndet kompakt.
Nej, det går inte. Sorglustiga situationer som dessa är legio.
Jag
upprepar: Drickandet är norm, alkoholvägran undantag, fast det borde vara
tvärtom, i alla fall i min värld. Det är säkert många som protesterar mot mina
dogmer och tycker att jag står där med pekpinnen och försöker locka fram det
dåliga samvetet. Precis så är det.
Alkoholen ödelägger mänskors hälsa, skapar enorma samhällsproblem och
orsakar familjetragedier. Man kan inte nog hålla fram alkoholens
skadeverkningar.
Tänk över
dina alkoholvanor! Dricker du för mycket? Var ärlig mot dig själv och fråga dig
om alkoholen spelar en alltför stor roll i ditt liv. Unna dig en vit vecka, en
vit månad, eller gör som jag, var radikal och unna dig ett vitt liv!
En gång fick
jag en vinflaska i present. Vad jag gjorde med den? Hällde ut innehållet i
vasken? Nej, min man och min dotter fick den. De har ännu inte förstått charmen
med ett alkoholfritt leverne.
Jag önskar
mina läsare en glad och god och vit jul.
