Tycker ni
som jag att det talas och skrivs alldeles för mycket om mat nuförtiden? Och att
det köps för mycket mat? Och att det finns för mycket mat?
När jag går
och handlar mat i en av de större marketarna och ser överflödet, alla korvar, ostar
och andra livsmedel som tornar upp sig på hyllorna, för att inte tala om
raderna av sötsaker och läsk, förnimmer jag en känsla av olust och vill fort
därifrån. Jag förundras över kunden som i sakta mak går med sin vagn fullastad
med varor och lassar på ännu mer. Som om matshoppandet vore ett nöje. Som om
det fanns en njutning i att se all mat och veta att man kan köpa precis vad som
helst i butiken. Att gå omkring bland varorna invaggar oss i en falsk trygghet;
mat finns så att det räcker och blir över. Det är självklart för oss, men kom
ihåg att det inte är det för alla här i världen.
Lättillgängligheten
är förrädisk. Alla som besöker mataffärerna vet hur lätt man låter sig lockas
att plocka åt sig påsar och burkar med läckerheter och onyttigheter som man
skulle klara sig utan. Själv brukar jag se åt ett annat håll när jag går förbi
godishyllorna för att inte inledas i frestelse. Egentligen är det inte så
konstigt att fetma är ett vanligt problem. Fetman korrelerar med tillgången på
matvaror.
Att äta gott
är en njutning. Det håller de flesta med om. Trenderna inom kokkonst och dieter
är oräkneliga: LCHF, glutenfritt, laktosfritt, vegetariskt, stenålderskost, den
ena trenden avlöser den andra. Folk diskuterar passionerat maträtter de har
ätit och rätter de ska tillreda. Man åker långa vägar för att köpa de rätta
ingredienserna och kryddorna. Det ska vara sichuanpeppar till den exotiska
kötträtten, granatäpplen till moussen och portvin till gorgonzolan.
Maten spelar
en stor roll i vårt liv. Men den spelar en alltför stor roll i mångas liv och
det är något osunt med det enorma matintresset. Man lever för att äta medan man
borde äta för att leva.
Tänk, vad
attityderna till livets nödtorft – mat – har förändrats bara under min livstid!
I min barndom gick man till närbutiken och köpte sin mjölk, sitt bröd och sina
korvskivor. Det fanns inte mycket att välja bland; medwurst och lördagskorv,
edamerost och schweizerost, blandbröd och franskbröd, ungefär. Då kunde vi inte föreställa oss hur
matbutikerna skulle komma att se ut i framtiden.
Ville vi
riktigt lyxa till det, för att använda ett modernt uttryck, gjorde vi varma
smörgåsar till lördagskvällens mys. Numera har vår menu och därmed vårt språk
berikats med andra mackor: panini, bruschetta, wrap, bagel; ett slags
smörgåsens gentrifiering.
Som motvikt
till och reaktion på alla trender inom matlagning, börjar en trend av
nyenkelhet ta form, en sundare variant av matintresse. Man köper närproducerat,
giftfritt odlat och rättar kosthållet efter tillgången på frukt och grönt
enligt årstid. Kanske man håller på att bli mera måttfull utan att för den
skull ge avkall på smaken. Det är en sympatisk trend, tycker jag.
De här tankarna kom till mig när jag stretade
hemåt med mina matkassar på styrstången, nöjd över att jag hade lyckats få tag
på garam masala till den indiska morotssoppan som jag skulle koka till middag.
