Utanför
Scottish National Gallery of Modern Art i Edinburgh står en installation gjord
av lampor som bildar texten There Will Be No Miracles Here. Det är den
brittiska konstnären Nathan Coley som har skapat det illuminerade verket. En
enkel sanning som förmedlas med en humor och ett allvar som är slående, tänkte
jag när jag betraktade de lysande orden.
Balans i
kropp och själ, en sinnenas harmoni eftersträvar de flesta av oss. Vi vill må
bra, helt enkelt. När vi mår dåligt, väger för mycket eller lider av någon
sjukdom är vi beredda att göra vad som helst för att återställa balansen. Vi är
villiga att pröva alla möjliga lösningar på våra problem. Ofta är det botemedel
och metoder som verkar vara lätta att ta till sig och som lovar snabb
förändring till det bättre. Ibland utlovas häpnadsväckande resultat; i
dagstidningarna har det på sistone ingått en annons om en enzymdryck som
mirakulöst sägs bota allt från tunt hår till hjärtsvikt. Ska vi tro på det?
Nej, det finns inga mirakel.
Är du
stressad? Deprimerad? Orolig?
Börja
vinterbada! Börja yoga! Börja springa! Ägna dig åt meditation och mindfulness!
Ingen av de
ovannämnda aktiviteterna är att förakta. Det är allom bekant att fysisk
ansträngning och avslappning främjar hälsan och kan hjälpa oss hantera
bekymren. Oron blir lättare att leva med när lyckohormonerna rusar runt i
kroppen efter en joggingrunda. Att låta sig uppslukas av någonting som för en
stund får oss att gå utanför vårt eget jag och att ägna sig åt någon lustfylld
aktivitet som kräver full koncentration, ökar välbefinnandet. Men att löpning
och vinterbad skulle lösa våra grundläggande problem, vilka de än må vara, är
inte sant. Det finns inga enkla lösningar. Det finns inga mirakel.
Självhjälpsböcker
och livsstilscoacher uppmanar oss att tänka positivt och ha en positiv attityd
till det mesta här i livet. Allt blir lättare då, menar de. Stresshantering är
inne och det är inte konstigt, för det är många som är stressade av olika orsaker;
det kan vara jobbet, livssituationen eller kraven som stressar. Vi förväntas
acceptera en hög stressnivå och lära oss hantera den. Är det inte källan till
stress, det som gör oss jäktade, till exempel allt fler uppgifter som åläggs
oss, samhällets krav, den för många svåra anpassningen till teknologins
framfart, mm., allt det här som kallas utveckling, som borde angripas? Är det
inte där en förändring borde ske? Det är knappast möjligt att slå av på takten
och bromsa den så kallade utvecklingen, i så fall måste det ske ett mirakel och
sådana tror vi inte på. Det är bara att bita ihop och tänka positivt så ska det
nog gå bra. Allvarligt talat, det är mycket som oroar och stressar oss just nu,
världsläget inte minst. Man skulle önska att en gud kunde svinga sitt trollspö
över jorden och ställa allt till rätta. Som genom ett mirakel.
Ett par
gånger har jag drabbats av bursit i höftleden. Jag försökte med akupunktur,
kortisonsprutor och shockwave-behandling. Om det hjälpte? Kanske för stunden,
men efter ett tag fick jag ont igen. Jag fick ett råd av en väninna: lägg en
Sunlighttvål i sängen bredvid det onda så slipper du värken. Om jag sov med en
tvål i sängen? Nej, jag tror inte på
mirakel. Det enda miraklet jag
har varit med om är min dotters födelse.
