torsdag 24 augusti 2017

Å alla kära systrar!



-Feminism handlar inte om att få kalla sig hen, säger min väninna smått irriterat, när vi diskuterar feminism och kommer in på unga kvinnors uppfattning om feministiska tankar och idéer.

-Nej, och inte heller om att vi kvinnor ska sträva efter att bli som män, säger jag.

Feminism idag har fått en annan dimension och innebörd än vad feminismen på sextio- och sjuttiotalet hade. Då ville kvinnorna ha inflytande och  samma rättigheter som män. Man ville befria kroppen, bränna behån och klä sig bekvämt.

Nu handlar det om genus, eller gender, som man säger om man är riktigt modern. Genusforskning blev på modet på nittiotalet – det var en hipp vetenskap. Före det fanns det kvinnovetenskap – ett begrepp som känns mossigt och omodernt på 2010-talet. Vad man gör när man pluggar och forskar i genusvetenskap är oklart för mig, men jag antar att det är intressant.

Utgångspunkten är Simone de Beauvoirs berömda sentens ”Man föds inte till kvinna, man blir det”. Att kvinnan är en social konstruktion fick genomslag när de Beauvoirs bok Det andra könet kom ut 1949.

Kan man då inte i jämlikhetens namn säga att man inte föds till man, man blir det? Nej, ett sådant konstaterande är nog inte relevant i en värld där mannen och det manliga alltid varit norm, som vi alla vet, och kvinnan alltid, just det, det andra könet.

Jämställdhet mellan könen måste alltid vara feminismens huvudtanke. Kampen för kvinnors och mäns lika rättigheter och möjligheter måste ständigt föras i närsamhället och globalt. Feminism handlar om att kvinnor ska få ta lika stor plats som män i politiken, i arbetslivet, inom forskning och vetenskap och i familjen. Ingen ska diskrimineras på grund av kön. På den punkten har vi i våra demokratiska samhällen kommit rätt långt, även om vi inte är färdiga än, men det finns ställen i världen där jämställdheten är obefintlig och där kvinnor behandlas som lägre stående varelser.

Vi ska och bör solidarisera oss med kvinnor som lever instängda bakom ett galler framför ögonen, kvinnor som könsstympas, kvinnor som betraktas som sina mäns egendom och kvinnor som måste utstå hat och förakt.

Feminism handlar om att få vara kvinna. Feminism handlar om rätt att bestämma över sin egen kropp och då menar jag inte rätt att manipulera kroppen med hälsovådliga skönhetsoperationer, utan rätt att bestämma hur många barn man vill föda eller rätt att inte föda alls, rätt till sex på lika villkor och framför allt rätt att bli respekterad på alla plan.

Modern feminism tar sig ibland rent löjliga uttryck. Ett av de mest idiotiska exemplen är ett par byxor med öppning i grenen som tillåter kvinnan som bär dem att kissa stående. Och inte förstår jag vitsen med att experimentera med skägg på kvinnor. Oförargliga uttryck, kan man tycka. Ändå förargar det mig att det ofta finns en illa dold förtjusning i detta att likna män. Förstås är de här påhitten också en lek med könsroller, de där stereotypierna vi ville avskaffa på sjuttiotalet.

 Nu är det dags att skippa det ytliga och onödiga tjafset och ta upp kampen för de gamla jämställdhetsidealen och slåss mot manschauvinism och sexism. Å, det finns så mycket att kämpa för! Men ni vet, tjejer, vi måste höja våra röster för att höras, och kom ihåg, vi är många, vi är hälften!

 

Fotnot: Rubriken är titeln på Ebba Witt-Brattströms bok (2010) om sjuttiotalsfeminismen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar