söndag 4 februari 2018

Klimatpåverkan - vem bryr sig?



Leva ett meningsfullt liv vill alla och det kan man göra på många olika sätt. På sjuttiotalet talades det om att var och en måste förverkliga sig själv – kanske en gryende självcentrering som nu på 2010-talet blommar fullt ut – genom frigörande dans, fria förhållanden och frisinthet.

Man kunde också uppleva meningsfullhet genom att engagera sig i fredsrörelsen, i procentrörelsen och i kärnkraftsmotståndet. Man trodde på möjligheten att påverka och förändra.

Det engagemang som då fanns, åtminstone bland de unga, ser kanhända naivt ut när man ser tillbaka på det glada sjuttiotalet. Det ser inte ut som om dagens mänskor skulle tro på någon förändring eller ens bry sig om att försöka påverka.

Idag förverkligar vi oss själva och finner mening, inte genom att engagera oss i världsförbättrande aktiviteter, snarare vänder vi oss inåt och söker nya världar i oss själva. I den mån vi ser på världen omkring oss är det genom att resa.

Vi reser till exotiska platser, till sol och bad, till all inclusive, till – självförverkligande? Fråga vem som helst vad de vill göra på sin semester och jag kan slå vad om att nio av tio svarar att de vill resa. Tidningarna fylls med resereportage som tipsar om den bekvämaste resan till länder med det bästa klimatet, de bästa hotellen och de bästa shoppingstråken.

Och hur reser vi? Med flyg förstås, snabbt och behändigt. Vi flyger kors och tvärs genom luften utan att tänka på att just flygtrafiken utgör ett av de värsta hoten mot miljön och klimatet.

Jag har kommit till en drabbande insikt: aldrig förr har vi haft tillgång till så mycket information om vår planets bedrövliga tillstånd och aldrig förr har vi brytt oss så lite om att förändra tillståndet.

De flesta struntar i klimatförändringen; semesterresan är viktigare.  Tyvärr måste jag konstatera att jag inte känner en enda mänska, i alla fall väldigt få, som skulle kunna tänka sig att avstå från sin flygresa och i stället resa på ett miljövänligare sätt, om man nödvändigtvis måste resa. Och det är klart, att resa till Gran Canaria med tåg och båt är i det närmaste omöjligt.

 I skolan diskuterar vi miljöfrågor ibland och i läroplanen står det att eleverna ska fostras till att förstå ”betydelsen av sina egna handlingar . . . då det gäller att säkra en hållbar användning av naturresurser, för att motverka klimatförändringen”. Man brukar säga att vi måste sätta vårt hopp till ungdomen, men när det gäller klimatpåverkan finns det inte mycket till hopp. Ungdomarna reser lika obehindrat som någonsin, och varför skulle de inte det? De växer upp i den andan och reflekterar sällan över att deras resor lämnar avtryck i miljön. Skolan jag jobbar i beviljar ledighet för semesterresor mitt under terminen. Tror någon att resorna företas med tåg?

Från min egen skoltid i slutet av sextiotalet minns jag en flicka som uppenbarade sig brunbränd och vacker efter en tids bortovaro. Det ryktades att hon hade varit på Kanarieöarna. Vi andra bara gapade och beundrade henne i smyg.

Resandet har blivit ett livsinnehåll för många. Tanken på klimatförändringen och en kommande miljökatastrof väger lätt när självförverkligandet genom lyx och njutning flygresorna till fjärran länder erbjuder, står överst på önskelistan.

På min lista står min årliga resa till Skottland. Med flyg såklart.