Leva ett
meningsfullt liv vill alla och det kan man göra på många olika sätt. På
sjuttiotalet talades det om att var och en måste förverkliga sig själv – kanske
en gryende självcentrering som nu på 2010-talet blommar fullt ut – genom
frigörande dans, fria förhållanden och frisinthet.
Man kunde
också uppleva meningsfullhet genom att engagera sig i fredsrörelsen, i
procentrörelsen och i kärnkraftsmotståndet. Man trodde på möjligheten att
påverka och förändra.
Det
engagemang som då fanns, åtminstone bland de unga, ser kanhända naivt ut när
man ser tillbaka på det glada sjuttiotalet. Det ser inte ut som om dagens
mänskor skulle tro på någon förändring eller ens bry sig om att försöka
påverka.
Idag
förverkligar vi oss själva och finner mening, inte genom att engagera oss i
världsförbättrande aktiviteter, snarare vänder vi oss inåt och söker nya
världar i oss själva. I den mån vi ser på världen omkring oss är det genom att
resa.
Vi reser
till exotiska platser, till sol och bad, till all inclusive, till –
självförverkligande? Fråga vem som helst vad de vill göra på sin semester och
jag kan slå vad om att nio av tio svarar att de vill resa. Tidningarna fylls
med resereportage som tipsar om den bekvämaste resan till länder med det bästa
klimatet, de bästa hotellen och de bästa shoppingstråken.
Och hur
reser vi? Med flyg förstås, snabbt och behändigt. Vi flyger kors och tvärs
genom luften utan att tänka på att just flygtrafiken utgör ett av de värsta
hoten mot miljön och klimatet.
Jag har
kommit till en drabbande insikt: aldrig förr har vi haft tillgång till så
mycket information om vår planets bedrövliga tillstånd och aldrig förr har vi
brytt oss så lite om att förändra tillståndet.
De flesta
struntar i klimatförändringen; semesterresan är viktigare. Tyvärr måste jag konstatera att jag inte
känner en enda mänska, i alla fall väldigt få, som skulle kunna tänka sig att
avstå från sin flygresa och i stället resa på ett miljövänligare sätt, om man
nödvändigtvis måste resa. Och det är klart, att resa till Gran Canaria med tåg
och båt är i det närmaste omöjligt.
I skolan diskuterar vi miljöfrågor ibland och
i läroplanen står det att eleverna ska fostras till att förstå ”betydelsen av
sina egna handlingar . . . då det gäller att säkra en hållbar användning av
naturresurser, för att motverka klimatförändringen”. Man brukar säga att vi
måste sätta vårt hopp till ungdomen, men när det gäller klimatpåverkan finns
det inte mycket till hopp. Ungdomarna reser lika obehindrat som någonsin, och
varför skulle de inte det? De växer upp i den andan och reflekterar sällan över
att deras resor lämnar avtryck i miljön. Skolan jag jobbar i beviljar ledighet
för semesterresor mitt under terminen. Tror någon att resorna företas med tåg?
Från min
egen skoltid i slutet av sextiotalet minns jag en flicka som uppenbarade sig
brunbränd och vacker efter en tids bortovaro. Det ryktades att hon hade varit
på Kanarieöarna. Vi andra bara gapade och beundrade henne i smyg.
Resandet har
blivit ett livsinnehåll för många. Tanken på klimatförändringen och en kommande
miljökatastrof väger lätt när självförverkligandet genom lyx och njutning
flygresorna till fjärran länder erbjuder, står överst på önskelistan.
På min lista
står min årliga resa till Skottland. Med flyg såklart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar